Vi har kommit fram till den tredje delen i vår artikelserie om Jan Forsgrens bygge av Revells Bf110 G-4 i skala 1/32. Arbetet med att få till modellen fortsätter med modifieringar och ombyggnationer. Sakta men säkert växer modellen fram. Läs artikeln och låt er inspireras! Har ni missat de tidigare avsnitten så finner ni dem här:
Tillbaka till byggbordet igen!
Under sommaren och hösten har det gått lite trögt, men en del framsteg har det varit. Vilken del av 110:an jag än tänkt angripa så har det krävts scratchbyggande, och ibland har det känts lite hopplöst. Men så såg jag att Aires kom med en MG 81Z i skala 1:32, kanske för Dragons nya byggsats (den tidiga varianten, än så länge), och då slapp jag i alla fall scratcha den, och då tog byggandet fart igen. Det är maskingeväret som sticker ut bakåt ur cockpiten.

Vad som inte framgick i förra delen av artikeln var hur jag tätade undersidan där det blev ett stort glapp mellan vinge och klaff.Hur stort glappet var framgår av ovanstående bild.

Här syns den lilla plastbiten som limmats mot klaffen och vingens bakkant, glappet som syns i bilden överkant kommer att skymmas av den stora kylaren.

Färdigt att målas. Egentligen ska det finnas en skarv som när klaffen är i helt utfällt läge ligger mot klaffen, det är den främre delen (hjulhuset) som går utanpå den bakre som sitter fast i klaffen. F.ö. är det precis samma system som i britternas fantastiska Victor.

Här har jag fått spackla över nästan hela ytan på skevrodrets undersida. Tydligt här är också de förstärkningar jag gjort i vingen; tre gjutstammar som går genom vingens undersida och limmats både mor översidan och i hålet i undersidan, detta gör vingen mycket stabilare för all hantering

Den mörkt gråmålade DB605-motorn ligger säkert i vänster motorkåpa, här testas bara att den hamnar i rätt höjd för utblåsen mot de i byggsatsen färdiga öppningarna.

Utgångsmaterialet för utblåsen är inte helt fel, men kräver mycket bearbetning!

De måste paras ihop med motorn på rätt sätt, så lite Plasticard sitter inte fel.

På uppsamlingsrörens undersida sitter en extra plåt, just där utblåsen ska gå in. Här har det spacklats och slipats en hel del, men grundformen har inte ändrats

Lite ets och färg så ser det bra ut

Landningsstället från Rutman efter bearbetning och med leden för hydrauldämpningen på plats, den lilla bussningen av mässingsrör behövs då hålet i Airwaves hjul (mycket bättre än Rutmans) hade för stora hål!

Propellerbladen halvvägs färdiga, efter några lager spackel och färg

Här mäts landningsställen in. Före det har många fotografier och ritningar studerats, och ett medelvärde räknats fram på höjd nosen och annat ska ha när planet står på sina hjul.

Den rätt enkla mekanismen för landningsstället är på plats, endast kolven som fäller in stället saknas. Här syns också de fyra hålen jag borrat för extratanken.

För att hålla motorn på plats borrades ett hål i motorn baksida och ett motsvarande i den plast som täcker hålet bakom motorn. Det svåra här var förstås att få motorn att hamna så rätt som möjligt i höjd, i sida var det enklare. Den måste hamna rätt parallellt mot planets centrumlinje och båda avgasrören måste hamna rätt mot motorn.
![]() |
![]() |
|
Montering av motorer och avgasrör |
|
![]() |
![]() |
|
Korsen målades med mallar av Tamiyatape till exakt rätt storlek, något som är svårtmed dekaler |
|
![]() |
![]() |
| Detaljeringen av ”motorrummet” med diverse plaströr och koppartråd | |

Motorn börjar se bättre ut efter torrborstning med silverfärg och lite nedsmutsning

Prov med motor och avgasrör. Här saknas en kylvattenbehållare som sitter framför växellådan och bakom propellern, och den ska vara formad som en hästsko. Båda motorerna ska få scratchade sådana

Till höger ligger originalantennen, och till vänster en som jag börjat att slakta. Jag trodde nog att antennerna skulle gå att använda som de såg ut i original, men efter en uppmätning syntes tydligt att de hade mängder av fel, så kvar blev några lösa delar till vänster, som skall sammanfogas...........

Här har sammanfogningen påbörjats, och 1 mm pianotråd används till bommarna, och så småningom blir det 0,25 mm pianotråd till antennerna. Ett av felen (det vanligaste med originalantenner an typen FuG 220 SN-2) är att antennerna sitter centriskt placerade på bommarna, medan de i verkligheten satt fastsatta på sidan. För att antennspröten ska sitta lika långt från flygkroppen ska därför vänster antennfäste och bommar sitta närmare kroppen än de högra

Ganska sent i projektet fick jag reda på att just denna individ hade två MG FF som Schräge Musik upp genom bakdelen av huven. Jag har inte sett några bilder på just C9+EN med dessa, men hålen i huven som syns på en bild berättar. Sannolikt var de demonterade när planet användes som flykthjälpmedel. Här mäts ungefärliga lägen upp på huven

Det gick inte att få tag i några MGFF i 1:32, men jag hade några i 1:48 från Verlinden, och de är bra på att göra för stora grejer, så jag använde dessa här för 1:32, med lite längre eldrör av mässing i två dimensioner

På plats efter en massa passande och med hjärtat i halsgropen; det vore ju rätt synd om hålen hamnade fel efter allt mitt slipande. Det syns inte här, men alla delarna i hela glaspartiet har slipats både från insidan och utsidan, ska berätta mer om det i nästa del av artikeln, för en av delarna måste jag värma och dra.

All plast är på plats, men några koppar trådar ska dras mellan båda MG FF


Nu ser den ut så här, och kvar att göra är:
- Stolen och lite mer i cockpit, och hela glaspartiet
- Nosbeväpningen ska monteras, allt är nästan färdigt
- Hjulen ska målas och landningsställen ska detaljeras och luckorna fästas
- Motorerna ska fästas permanent, kylvattenbehållarna scratchas, bärarmarna fästas och alla slangar och rör dras. En propellerhub ska scratchas
- Extratankarna, där jag faktiskt hittade riktigt fina i resin hos Model Design Construction i Telford, men fästet mot vingen är inte lätt att göra, jag vet, för jag har gjort sånt till en Bf 110 G i skala 1:48
- Antennfästen och spröt, men det väntar jag med till allra sist
Vi ses för fjärde gången innan IPMS Open, förhoppningsvis för den avslutande delen av detta maratonäventyr.
Jan Forsgren














