Här fortsätter berättelsen om min kamp mot Revells Bf 110 från sjuttitalet, visserligen lite ändrad när G-varianten kom ut på nittitalet, men kvaliteten på de nya delarna för G var lika tveksamma som på de gamla.
De motorer och bärarmar som följde med byggsatsen var oanvändbara. Som tur var hade Aires gjort just DB 605-motorn som satt i G-modellen, men armarna som motorerna var fästa i fick scratchbyggas. I Squadron Signals Walkaround finns flera fina bilder på dessa motorer och även på bärarmarna
Jag kunde ha gjort en arm och gjutit resten i resin, men jag valde att tillverka alla fyra. På sista bilden syns även staget som går snett bakåt och nedåt
Höjd och skevroder hade sågats ur innan stabb- och vinghalvor sattes ihop. Nu fogades halvorna samman
Problem uppstod när skevrodren testades mot vingarna, för så fort man vinklar dem så saknas det material på rodren. På stabbarna gick det att slipa rodrens framkant, men på skevrodren fick jag lägga till material
Öppningarna i vingarna förstärktes med diverse plastbitar
Väldigt sent bestämde jag mig för att såga loss vingklaffarna och sätta dem i nedfällt läge. Egentligen var det för sent, men jag insåg att den stora modellen i 1/32 skulle bli för lite detaljerad om jag lät bli. Jag satte som mål att detta endast fick ta en kväll extra att lösa. Vilket misstag! Bara att såga/skära/slita loss dessa klaffhalvor från vingarna var en pina. En gjutstam limmades på klaffens framkant och formades att passa i öppningen, det låter faktiskt enklare än det var. På vingens ovansida syns denna rundning i klaffens framkant. På bilden syns resultatet efter en vecka, och då var det är inte färdigt ännu. Kåpan runt landningsstället måste anpassas mot klaffen och det blev en stor spalt på undersidan mellan vinge och klaff som fick täckas med plastbitar.
Stabben förstärks. Observera att det ska finnas en spalt mot den kvadratiska delen som är en del av flygkroppen, hela stabilisatorn kan nämligen trimmas till rätt vinkel vilket syns i denna skarv.
Här har höjdrodren fästs. Lägg märke till det stora, fina tumavtrycket gjort med flytande lim i ett obevakat ögonblick! Det har slipats ner och målats med en kontrasterande färg och ska spacklas
|
|
|
Till extratankar för bränsle användes de jättestora bränslebehållare som kom med Fujimis 1/48-modell av 110:an. Jag sågade lite snett genom tankarna, limmade en 1,5 mm plastbit, och limmade fast den avsågade delen efter att ha vridit den ett halvt varv. På så sätt fick jag det typiska utseendet på Luftwaffes extratankar. Någon timmes slipande och rätt form uppnås, sen ska det bara göras några små skåror runt omkretsen och en större där bandet som bär tanken ska löpa
Rutmans propellerblad ser bättre ut än de som följer med i byggsatsen, men resingjutningen lämnar mycket övrigt att önska
Framkantsklaffarna (slats) till Messerschmitts olika kärror är en intressant konstruktion som under en viss hastighet alltid är utfällda, och självklart också när planet står still på marken. Första gången jag gjorde dessa av mässingsplåt var för över tio år sedan, på en 110 i 1/72. Så att göra det på en i 1/32 var inget större problem. Jag använde en 0,15 mm plåt som var mycket spänstig och lite svårare att böja än den 0,2 mm jag ”hittat” ute i arbetslivet. Den har hängt med under alla år, men nu ville jag ha en ny, slät plåt och köpte en från KS som har många olika mässingsprodukter. Klaffen löper på två skenor som jag kommer att tillverka av tunn plast i ett senare skede, för de bryts av alldeles för lätt
Instrumentpanelens baksida gjorde jag av vit plast så att Eduards filminstrument skulle göra sig bättre. Baksidan av den är synlig när huven över MK108-kanonerna tas bort. Här har jag satt fast diverse gjutstamsbitar som ska föreställa bakdelar av instrumenten på panelen
Jag skulle ha föredragit att kanonerna varit gjutna i resin, men de är så kantiga att Eduards etssats får duga
Nu var det dags att rista resten av panellinjerna, de på flygkroppen. Först den som löper mot vingroten. En mall av tunt plastark klipptes till och tejpades fast och linjen drogs. På andra sidan användes samma mall bakochfram.
Här ser man att jag rundade av vingklaffens framkant som går in i vingen, men nu till panellinjerna. Den här skarven (No. 8) är enkel att dra, för kroppens överkant är helt horisontell och skarven går inte runt hela kroppen utan stannar vid vingroten, jag avslutade med att trycka nitar med min MDC Rivet Tool var femte millimeter mot samma mall flyttad lite nedåt
|
|
|
Nu upptäckte jag att Revell glömt göra hålen för utkast av tomhylsor till MK108 i nosen. Hål borrades, och med kniv och fil formades dessa rektangulära öppningar
Nu kunde panellinjerna på sidorna ner mot undersidans linjer dras. Den första under cockpitens framkant är No.1, och ända t.o.m. 7 över vingarna, och längs hela bakkroppen drogs alla skarvar från No.9 t.o.m. No.19. Bakkroppen är besvärligare än delen över vingarna, för den smalnar av hela vägen. Jag klippte till en mall som kompenserade för detta, men undersidan är besvärlig och jag drog endast ner t.o.m. ca 30° från horisotalplanet (det är ungefär där den mörkgråa färgen slutar på bilderna längre ner). Linjernas fortsättning på undersidan drogs mot korta, raka mallar och blev bara nästan acceptabla. Jag kan tillägga att före jag drar några panellinjer ritar jag upp dem med en vass blyertspenna oftast med samma mallar som jag ristar mot. På så sätt undviker jag att dra linjer för långt, och det underlättar också att dra linjerna i rätt ordning när linjer börjar eller avslutas mot varandra
Här provas vindrutan, och omedelbart står det klart att den (också) kunde ha varit bättre. Underkanten får justeras märkbart, men det går. Bakkanten däremot blir besvärligare, den har en oönskad, helt felaktig vinkel. Det blir till att kapa bort lite i överkant och skarva lite i underkant, det är ju en metallram så det löser sig nog. Det syns också tydligt att jag påbörjat slipningen av glasytorna som inte var riktigt bra
Pansarplåten framför cockpit ingår i en av Eduards etssatser, den limmades med tunn cyanoakrylat, och det var faktiskt lättare än man skulle tro
Jag kom över ett fototgrafi som visade att längst fram i nosen sitter några gasflaskor, så ett hål måste göras där dessa ska sitta
Vindrutan är här nästan färdigbearbetad, den är målad invändigt på ramarna och fastlimmad, och lite spackel har lagts där det glipade som mest. Hålet i nosen syns också
Fenorna av Rutmans tillverkning krävde en hel del arbete. Lite för tjocka på en del ställen, lite för tunna på andra. Konturen ganska bra, dock, men massor med blåsor som måste fixas
Motorerna färdiga att målas, jag har faktiskt redan blåst på ett mycket tunt lager kraftigt utspädd Xtracolor som fungerar bar som grundfärg då den fäster bra på resin
Modellen ska ha svart undersida på höger vinge, för övrigt RLM 76
Ett antal färdiga delar som målats RLM 75, 76 respektive svart. Det blir många delar som kommer att ligga löst på basplattan då höger motor kommer att visas helt ren från skyddande plåt, medan vänster motor har de två huvarna på ovansidan borttagna
Kvar att göra är nu:
· Några av dekalerna ska faktiskt på först för ovanpå den mörkgrå färgen ska sen ett intrikat mönster av ljusgrå färg sprutas, och det gjordes när alla kors mm redan var målade
· Dra en helt ny huv (frånsett vindrutan) i lämplig klarplast
· Detaljera metallbenen på huvudlandningsstället, de är helt rena av vitmetall (de syns på bild 2 i artikel 1)
· Motorerna ska fästas på sina bärarmar, och alla slangar mm till motorn ska fästas mot öppningens bakstycke
· De spektakulära avgasrören ska anpassas till Airesmotorerna
· Propellrarna blir besvärliga, för på åtminstone den ena motorn ska hubben synas och Rutmans är oanvändbar, det blir till att scratcha
· Öppningen i nosen ska detaljeras med MK 108 mm
· När allt annat är färdigt ska förstås ett enormt antennarrangemang fästas på nosen
På återseende
Jan Forsgren
